Hur mår du egentligen?

Vi lever i en hektisk tid och särskilt nu runt omkring det som den så kallade pandemin satt oss i men också där det ställs höga krav från andra alla håll.  Inte minst på jobbet, i hemmet, barn med läxor och aktiviteter mm och det sociala umgänget. Dessutom hamnade våra äldre som föräldrar och mor/far föräldrar i livet,  dom kände sig utestängda eller som pesten under en lång tid.

Dessa "krav" har blivit en oskriven lag i vårt samhälle, men när jag tänker på hur det gör med mig/oss så ser jag inget naturligt eller hälsosamt i detta ekorrhjul. Jag själv har gått igenom en hel del negativa faser i mitt liv som både kroppsliga och mentala åkommor som påverkat mig till den grad att jag både fick medicinera mig hårt för oerhörd smärta som till slut blev hjälpt av två operationer. Hela den situationen fick mig att ifrågasätta allt som hade med karriär och stress och prestation att göra och hur långt och hårt jag skulle pressa mig för att bli sedd eller bli accepterad.

Jag tänker inte lämna ut hela mitt liv här men som du ser har jag gått igenom en hel del som gett mig ett rikt livsbagage, både på gott och ont, som jag nu har ett sunt förhållande till och använder för att kunna stötta, hjälpa och visa på hur andra som kommer i min väg bli lyhörda och reagera på innan det går så långt som för mig.

Livet är för viktigt att kastas bort på sånt som inte ger mening. Att må dåligt för att få  leva i en fantasivärld ser jag ingen mening av i dag. Jag väljer att medvetet titta, lyssna och känna och vara tacksam över allt vackert som finns runt omkring mig. Tacksamhet är dagens och framtidens ord för mig, tack, tack, tack!